School Blog

From the Principal

Hello from our new Principal!

Hello from our new Principal!

Dear Guardians & Students.

My name is Robert Schultz and on November 21st I became the new Principal at IES Falun.

Prior to this, I have worked as a Principal at Drottning Blanka gymnasium in Falun. It is my hope and ambition to help our school to continuously grow and develop along with continuing our preventative work. I look forward to putting my knowledge and experience to use here at IES Falun and will do my utmost to serve the students, guardians, and staff of our school.

It is with great joy and humility that I take on the role of Principal at IES Falun, which is a very well-run school where students learn and develop in an extraordinary way.

I have learnt that IES Falun has students who show very good academic results and strong knowledge development. A calm and safe learning environment with a strong and competent student health team that, with the support of all competent staff, make the school really live up to the IES standard.

Together with all students, parents and staff, I will continue the work that the school management has accomplished and I look forward to getting to know everyone and celebrate new successes with you!

Robert Schultz


Internationella Engelska skolan Falun

IES Falun Virtual School Tour

IES Falun Virtual School Tour

We miss having visitors at our school, and we know many prospective students and families are wishing they could visit us as well. In the meantime, we hope you will enjoy this little Virtual Tour we made, giving you a peak inside our school.

IES Falun Vision

IES Falun Vision

Internationella Engelska Skolan has had a strong ethos since day one: our schools should be a safe and calm learning environment, where teachers can teach and students can learn; children should learn to command both the Swedish and the English language at an early age; and we have high academic expectations and aspirations for all our students.

Here at IES Falun, we also have a vision for our school: to fill our students' (metaphorical) backpacks with knowledge and experiences that prepare them for their road ahead. When our students graduate in Year 9, our aim is that they have learned much more than just what is required of the Swedish curriculum. They will have worked with teachers and students from many different countries, giving them a deeper understanding and appreciation of the world around them. English will be a fully established second language, as we use English both academically and socially around the school. Additionally, practicing their soft skills - such as problem solving, critical thinking, creativity, etc. - will be a focus throughout all lesson plans, assignments, projects, and assessments.

Both teaching staff and administrative staff have focus areas based on how they interact with students. Our belief is that students should feel prepared and ready to take on the world once their years at IES Falun have ended. Whether that means that they are confident at their first summer job, curious in their gymnasium lessons, or passionate as they explore a new city down the road, we hope that IES Falun provided the best learning environment possible!

Here, a few departments have shared what they'd like to make sure is in our students' backpacks.

Teknikåttan Competition

Teknikåttan Competition

On February 1st, our three Year 8 classes participated in this year's digital Science and Technology competition called Teknikåttan. In total, there were 98 classes participating across Dalarna. We are incredibly proud to announce that two of our Year 8 classes came in the top 5 from Dalarna.

Class 8B will move forward in the competition as one of 4 Dalarna-based Year 8 classes to compete in the Dalarna Regional Final on April 22nd. The class will select three student representatives for that competition, and are preparing together as a class over the next month!

If we win that competition, we could move forward to represent Dalarna in the Sweden wide competition later on this Spring!

Congratulations to our Year 8 students for studying, preparing, and participating in this competition. A huge good luck to 8B as they continue their journey. We are all so proud of you!

Annual Writing Competition

Annual Writing Competition

For the last 6 years, our librarian Ms de Linares has been running her annual Writing Competition in the Spring Term. This competition launches when the students return from the winter holidays, with submissions due and our winners announced the week before Sportlov. It's a wonderful competition that the students really enjoy!

The guidelines each year are simple: maximum 10 pages in length (typed), and you must write as an individual or with one friend. Otherwise, the sky is the limit in terms of characters, plot, genre, setting, etc, and students are able to write in either English or Swedish. Students get space to work on these stories in their English and Swedish lessons, as there is an obviousy connection to those curriculums.

This year, Ms de Linares received 40 outstanding stories! After spending a full week reading through all of the submissions, she had a very hard decision to make: who was going to win this year's Writing Competition?! Well, here are our winning stories of this year for you. We hope you enjoy reading their stories!

Year 4 Winner: "Tjejen som tänkte fel" by Ghina Alhaboul

Det var en gång en tjej som hette Lisa hon var 9 år gammal. Hon var snäll och rolig tjej. Hon hade en bästa vän som hette Moa. Lisa och Moa lekte varje dag, dom hade varit bästa vänner i 4 år. Lisas mamma och pappa dog när hon var 6 år, Lisa bor hos en fosterfamilj. Fosterpappan heter Tomas och hennes fostermamma heter Malin. En dag så var Moa sjuk då hade inte Lisa någon att leka med, för hon ville bara leka med Moa. Men det var torsdag vilket betyder att 5:orna är ute samtidigt. Men när Moa och Lisa lekte så brydde inte Lisa sig om dom, men Lisa hade ingen att vara med. Sen såg Lisa två tjejer som såg så coola ut dom hade svart hår, låtsastatueringar, fina ringar, coolt hår, snygga kläder, smink och coola skor. Lisa kunde inte sluta titta på dom så hon gick fram och frågade:

-Får jag va med och leka? Lisa va så nervös eftersom att hon gick ju bara i 3:an.

-Nej aldrig att vi vill hänga med en  som har rosa kläder som dig sa en av tjejerna och skrattade. Lisa blev ledsen sen så fick hon en idé när hon kom hem så gick hon och samlade ihop alla svarta kläder som hon hade sen gick hon till sin spargris hon hade 1430 kr.

-Det här blir perfekt sa Lisa. Hon tog med sig 330 kr och gick till stan hon köpte svart hår färg svart läppstift låtsastatueringar svart ögonskugga och en svart väska. Och sen gick hon hem nöjd. Det första hon gjorde va att färga håret svart.

-Malin har du några svarta kängor? frågade Lisa. 

-Oj vad har du gjort med håret sa Malin.

-Ja jag tyckte det behövde förändring,men har du några svarta kängor frågade Lisa.

-Ja jag har ett par kängor som  är gamla dom är storlek 36 sa Malin.

-Perfekt sa Lisa. 

 Nästa dag så vaknade Lisa jätte tidigt och satte på tatueringarna och satte på sig sminket och kläderna. 

-Nu kommer dom verkligen ville vara bästa vän med mig sa Lisa för sig själv. Lisa kollade runt i sitt rum hon tyckte att det var fullt med allt rosa hon ville ha svart hon gick ner för att äta frukost 

-Oj sa både Malin och Tomas. 

-Kan inte vi snälla färga mitt rum svart, jag har faktiskt haft rosa sedan jag flyttade in sa Lisa.

-Ja det är sant sa Tomas. 

-Snälla snälla saLisa. 

-Okej då när du kommer hem från skolan ska vi köpa färg blir det bra sa Malin.

-Ja okej tack så mycket sa Lisa. 

Hon gick till skolan Lisa var så nöjd sen såg hon Moa med sin rosa klänning lila sandaler och rosa väska.

-Hej Lisa varför är du klädd så där? Sa Moa förvånat.

-För att jag vill sa Lisa argt.

-Har det hänt något? frågade Moa.

-Nej jag vill inte gå med dig sa Lisa.

-Men vad har hänt sa Moa.

-Inget har hänt jag vill bara inte va med dig sa Lisa och gick.

När Lisa kom till skolan så gick hon till tjejerna i 5:an och hon gick förbi tjejerna då sa en av dom:

-Hallå hej vad heter du? 

-Yes min plan funkar sa Lisa för sig själv.

-Hej jag heter Lisa vad heter ni? sa Lisa.

-Vi heter Ida och laura vill du hänga med oss efter skolan frågade Ida och laura.

-Jag kan inte jag ska måla mitt rum men vill ni följa med mig och hjälpa? Frågade Lisa.

-Ja visst sa Ida och Laura.

-Okej då syns vi efter skolan sa Lisa.

-Okej hejdå sa tjejerna.

Lisa bara ville att skoldagen ska vara slut. Moa tittade på Lisa jättemycket men Lisa bara ignorerade henne hon sa för sig själv:

-Jag vill vara vän med Moa men jag vill också vara vän med  Laura och Ida men jag har ju redan varit vän med Moa jag måste ju hitta nya vänner det blir bra så.

-Lisa varför vill du inte vara vän med mig sa Moa.

-För att jag har varit vän med dig jätte länge sa Lisa.

-Men min mormor och hennes vän har varit vänner för livet sa Moa.

-Men det spelar ingen roll sa Lisa. 

Moa sprang och grät 

-Vad hände nu? sa Fröken.

-Hon gjorde illa foten jag går med henne till skolsyster ljög Lisa.

-Okej gör det sa fröken.

Lisa gick ut men hon gick till Laura och Ida 

-Hej sa Lisa.

-Hej vi har slutat nu ska vi gå hem till dig? frågade Ida.

-Men jag slutar om 40 min sa Lisa.

-Ja men du kan fortfarande gåsa Laura.

-Eller är du feg? Sa Ida.

-Okej jag kan hänga med nu kan vi gå hem till mig sa Lisa. 

-Visst sa ida och laura.

Lisa hade så dåligt samvete men hon ville ju va vän med Ida och Laura för dom var ju så coola,dom gick hem till Lisa 

-Oj vad tidigt du kom hem från skolan sa hennes Tomas.

-Ja fick sluta lite tidigare min fröken skulle på ett möte ljög Lisa. 

-Jag ser att du har tagit med dig två vänner sa Malin. 

-Ja dom ska hjälpa till med att måla mitt rum sa Lisa.

-Juste ditt rum ska vi gå och köpa färg sa hennes Tomas.

-Ja sa Lisa glatt.

-Hoppa in i bilen och förresten vad heter ni sa Lisas Tomas.

-Vi heter Ida och Laura.  Dom åkte bil in till stan och stannade i byggmax och skulle köpa målarfärg

-Så vilken färg vill du ha? Frågade hennes Tomas.

 -Svart sa Lisa. 

-Bara svart sa Tomas Förvånat

-Lisa ta svart,grön,lila och rosa sa Laura

-Okej ta en stor burk med svart och en liten burk med grön,lila en mellanstor burk rosa sa Lisa. Lisa ville inte måla sitt rum svart men hon ville ju vara cool. Hon gillade rosa fortfarande jätte mycke.

-Okej det blir bra sa Tomas. 

Dom köpte fyra penslar och tre rollers

Sen betalade dom och åkte hem. Först flyttade Malin och Tomas bort alla hennes möbler. Malin målade alla möbler Rosa,lila,grön men inte så mycket svart för att tomas och malin visste fortfarande att hon älskar rosa och att hon inte vill ha svart.

-Det här var jättetråkigt Lisa, kan vi gå och göra något annat sa Laura och ida.

-Eh ok, kan Jag och Laura och Ida göra något annat typ äta glass sa Lisa.

-Visst det finns glass i frysen ta så mycket ni vill sa Tomas.

-Ok tack sa Lisa.

Lisa,Laura och Ida gick ner till köket och tog glass.

-Asså jag vet inte riktigt med Lisas vänner dom känns inte rätt sa Tomas. Sen så ringde det på Tomas telefon det va Lisas fröken.

-Hej har det hänt något frågade.

-Ja Lisa har skolkat från bildlektionen i 40 min och hon gjorde Moa ledsen och sen sa Lisa att hon skulle gå med henne till skolsyster men sen gick hon hem och jag har pratat med Moa det var det hon sa sa Lisas fröken.

-Oj var det därför hon kom så tidigt hem jag ska ta och prata med henne sa Tomas. Han gick ner till Lisa och hennes vänner

-Laura och Ida tyvärr men vi har gäster som kommer snart så ni måste gå hem nu sa Tomas.

-Men nej kan dom inte stanna lite sa Lisa.

-Nej Lisa det går inte sa Tomas.

-Okej men vi syns imorgon sa Laura.

-Okej hejdå sa Lisa.

-Lisa kom till matbordet sa Tomas.

-Okej jag kommer sa Lisa.

-Vi har fått  ett samtal hem från din fröken och hon sa att du har skolkat sa Tomas besviket.

-Hon ljuger jag skulle bara till moa och följa med henne hem för hon hade gjort illa benet ljög Lisa.

-Vet du Lisa nu ljuger du du gjorde så att Moa blev jätte ledsen vad sa du till henne så att hon blev ledsen? sa Tomas.

-Men jag vill bara inte vara vän med henne sa Lisa irriterat.

-Men varför vill du inte vara vän med henne? Frågade Tomas.

-Jag har varit vän med henne jättelänge jag vill inte vara vän med henne längre sa Lisa.

-Okej jag förstår sa Tomas.

6 månader senare 

Moa hade sluttat för länge sedan. Nu går hon och Moa i 4:an och Laura och Ida går i 6:an. Lisa hänger fortfarande med laura och Ida men dom ska byta skola om 2 veckor

Lisa vill byta till samma skola och hon fick det av hennes fosterföräldrar,den ligger så nära där Lisa bor men hon ska byta om 1 vecka. Nästa dag så kom Ida och Laura och sa till Lisa:

-Vi vill inte vara vän med dig sa Laura.

-Men varför sa Lisa.

-Bara för att Sa Ida.

Lisa blev jätteledsen och sprang hem tur att hon hade slutat för dagen, nu kände hon hur det kändes för Moa hon är ledsen hon vill verkligen vara vän med Moa nu. Hon tänkte att det blir  bra att byta skola hon kan få nya vänner det är ju fredag sista dagen i hennes gamla skola. Hon kom hem och gick till sitt rum och tog rosa målarfärgen i smyg och målade över det svarta det var inte så mycke. Hon gick till sin spargris och hon hade 1560 kr hon tog 300 kr och hon gick till stan och köpte hårfärg som kan ta bort svart hårfärg och hon köpte nya fina kläder sen gick hon hem och tog bort hårfärgen och slängde allt smink 

Hon hade och tog på sig sina vanliga kläder. Hon försökte få kontakt med Moa men det gick inte Lisa blev ledsen,hon hoppas hon får nya vänner i den nya klassen. Det var måndag nu ska Lisa börja i sin nya klass hon tar på sig sin kjol och sin tröja sin rosa väska och sina sandaler hon gick och åt frukost sen så gick hon till skolan! När hon var på väg till skolan så såg hon Moa 

-Moa Moa är det verkligen du? Ropade Lisa och sprang för att krama henne.

-Lisa? Ropade Moa och sprang för att krama henne tillbaka.

-Förlåt för att jag var dum mot dig sa Lisa.

-Det gör inget men ska du börja här? Sa Moa.

-Ja sa Lisa glatt.

Dom gick in i skolan och gick till Moas fröken.

-Du måste vara Lisa Sa fröken.

-Ja det är jag Sa Lisa.

-Okej du kan ta och sätta dig bredvid Moa sa Fröken. 

-Okej sa Lisa glatt.

När dom hade slutat skoldagen så följde Moa Lisa hem,

-Moa det var länge sedan sa Malin.

-Hej Malina sa Moa.

-Hej Moa sa Tomas.

-Hej Tomas sa Moa. 

-Har du och Lisa blivit vänner igen? Frägade Malin.

-Ja vi går också i samma klass sa Lisa. 

-Vad kul sa Malin.

-Jag kommer aldrig mer vara ovän med dig sa Lisa.

-Jag lovar också sa Moa.

-Jag ska vara vän med dig tills jag dör sa Lisa och skrattade.

-Jag ska också vara vän med dig tills jag dör sa Moa och skrattade.


Year 5 Winner: "Den värsta mardrömmen" by Noor Al-Ameri

Precis när jag skulle sova hörde jag något som kom ifrån vardagsrummet. Det hördes som ett konstigt ljud som kom närmre och närmre. Jag gick till vardagsrummet och tittade men inget var där. det var helt tomt. När jag gick tillbaka till min säng så var det väldigt kallt i mitt rum. Jag låg i sängen och väntade tills mina ögon skulle stängas ihop i en slump. Men efter typ två timmar så hade jag fortfarande inte somnat. Jag låg i sängen en lång stund. Men sen blev hela två timmar en evighet. Så jag bara blundade. Men så hörde jag ett konstigt ljud som kom närmare och närmare. Det var samma ljud som förra ljudet. Jag vaknade så fort jag kunde i sista ögonblicket. Men som tur somnade jag om. Nästa dag var det en solig morgon. När jag vaknat från den hemska kvällen igår så kändes det nästan som om jag hade sovit i bara 2 röda sekunder. Jag tänkte att jag hade sovit för lite den natten. Jag började bre en smörgås åt mig men när jag vände mig om för att hämta lite sylt från kylen så var min smörgås försvunnen. Jag fick en ovanlig skock när min smörgås blev försvunnen. Först trodde jag att den ramlade på golvet men inget syntes till. Nu var jag väldigt rädd. Ingen var hemma så jag var hemma själv. Jag gick till min kompis Nikki och berättade för henne allt som hänt. Men för att erkänna har det inte hänt så himla mycket. Men det var väldigt otäckt. Sedan frågade Nikki om jag och hon skulle ta och äta en kaka? Jag sa ja. Vi gick längst vägen till ett café som heter blommans liv är här. Inne i kafét så var det en stor blomma vid entrén. Det luktade väldigt nybakat inne i cafét.

Det var svårt att välja något som var gott ut eftersom allt såg gott ut. Men till slut hittade jag något som såg ut som en liten chokladask. Men när jag såg väldigt noga så var det något som stack ut. Nu såg jag vad det var. det var en liten blomma. Det var inte direkt en kaka men jag tog den ändå. jag och Nikki skulle hämta servetter men när vi kom tillbaka till vårt bord så var min kaka borta. Och det konstiga var att Nikkis kaka var kvar. Sedan frågade jag Nikki: har du sett min kaka? Men hon hade inte sett min kaka heller. Hon frågade mig om jag ville ha en ny kaka? Men jag tackade nej. På vägen hem sa vi hejdå till varandra och gick var sin väg. Då kom jag ihåg att min smörgås också var försvunnen. När jag var hemma så satt jag och tänkte på vad som har hänt till slut kom jag på någonting hemskt. Tänk om det var någon som förföljde mig? Eller om det fanns något som är magiskt här hemma som mamma eller pappa hade gömt någonstans? Men sedan så tänkte jag bara på något annat. Tex: som imorgon när vi ska få reda på om vilken grupp jag har fått. På skolan idag fick jag vara i grupp 4. Första grenen var att man skulle äta så många korvar som möjligt. Nästa gren var att hitta en kista. Och sist men inte minst gick ut på att man skulle ta risken att gå till skolans läskigaste hemsökta rum och med det menar jag källaren som är i skolan för att leta efter ett gammalt redskap som har används för ca 100 år sedan. Ni kanske säger: blä är din skola 100 år gammal? Men min skola är nästan helt ny men själva källaren är gammal för att ingen har byggt om den. Men det är därför att ingen har någon användning för den. Och det som verkligen suger är att jag måste ta den grenen eftersom alla andra valde de andra alternativen. Självklart så fanns det mer än bara tre alternativ men just nu är källaren som är otäck som är kvar bara för att jag kom lite sent till skolan idag. Men sedan så lugnade jag ner mig. för att jag inte hade varit där förr och det bara sägs att det är otäckt där inne i källaren. Men när jag väl var där inne i källaren för att kolla om det var sant så var det definitivt sant. Men då så blev jag lite förskräckt. Det var kallt det var mörkt och det var hemskt. Nu var jag inte så sugen på att gå dit igen. Men på rasten Så frågade jag läraren som skulle ha grupp 4 om det fanns något annat jag kunde göra istället för att leta efter gamla saker som ligger i en gammal källare. Men hon struntade i mig totalt. Hon satt bara där och målade naglarna. Sedan tittade hon förskräckt och sa: ser du inte att jag är upptagen? Sedan svarade jag tillbaka: förlåt att jag stör men finns det inte en enda ledig plats som jag kan ta? Nej tyvärr gumman det finns det inte. Jag suckade och gick min väg tillbaka till klassrummet. Nu längtade jag tills dagen var slut. Jag ville gå hem och se om det fanns något märkligt där inne. När jag var hemma så testade jag en sak. Jag gjorde en fälla eller typ en fälla. Jag hämtade en bit jordgubbstårta och la den på matbordet Och sedan så väntade jag på att tjuven skulle komma. Men ingen tjuv hade kommit än. Tänk om tjuven hade sett mig under bordet? Eller om det inte var en tjuv? Eller om tjuven inte var sugen idag? Det kunde vara vad som helst men vad då? Sedan var jag lite hungrig så jag åt tårtan själv men jag var fortfarande hungrig så jag gick till kylskåpet. När jag öppnade kylskåpet så var resten av tårtan försvunnen. Jag blev arg av fasa för det var inte så att en tårtbit var försvunnen det var resten av en hel tårta som bara saknade en enda bit. Vem eller vad det än var så var den väldig hungrigt. På kvällen så var jag helt utmattad för den här dagen. Jag gick till vardagsrummet för att titta på tv men det var konstigt att titta på tv:n idag den fungerade inte som den ska och det värsta var att jag testade 5 gånger och sedan hände det här: (krasch) och sedan det här: (boom) till slut gick den sönder. Nu har jag inget att göra eller äta. Men då gick jag bara hem till Nikki men idag var hon hos sin farmor som fyller 89 år. Så jag gick bara vägen hem men då såg jag en lapp som var liggandes på marken. Jag tog upp den och läste den högt för mig själv: välkommen till vårt skrämmande land som heter den värsta mardrömmen. Först tänkte jag att det skulle bli kul men så fort jag tänkte på skolan så kom jag ihåg källaren. Den var redan värsta mardrömmen så jag tänkte inte slösa på tid bara för att gå in i en extra mardröm. Sedan kom jag ihåg den där hemska och otäcka kvällen när jag skulle sova det var faktiskt hemsk. Och när min macka och kaka försvann. Det var massor med mardrömmar. Så jag bara kastade lappen på marken. Lappen hamnade i ett hål. Men då började det att lysa på marken under lappen. Jag tog fort upp lappen men då så var ljuset borta så vände jag mig för att se om någon hade sett det som jag sett precis nyss. Men ingen verkade bry sig om det så jag antar att de inte såg det konstiga ljuset. Men när jag vände mig tillbaka så fanns det en djup trappa. jag var modig och gick till den mörka djupa trappan. det var mörkt och kallt där inne det var som en stor grotta. När jag försökte gå tillbaka så var det för sent för att dörren var låsta. Men då kom jag ihåg att jag hade min väska med mig så jag tog av mig den och öppnade min väska Där inne låg min läxa, vattenflaska, mobil och min hammare eller pappas hammare ifall att det skulle hända något. Nu vet jag sa jag till mig själv.

Jag tog fram pappas hammare och bankade på dörren så hårt jag kunde sedan fick dörren en stor spricka så stor att jag faktiskt fick plats att gå ut. Men då tänkte jag att om det fanns en spricka i marken så kunde vem som helst kunna ramla in i hålet. Så jag rotade i min väska igen och hittade en 50 lapp och bestämde mig att köpa spikar och träplankor. Sedan kom jag tillbaka med spikar och träplankor och så hade jag pappas hammare och så gjorde jag en dörr så ingen skulle ramla ner. Sedan gick jag hem. När jag var hemma så var det en konstig sten formad som en blomma med en konstig ritning. Jag satt en liten stund med stenen i handen sedan trodde jag att det kunde betyda något viktigt så jag la undan den sedan tänkte jag att den kunde vara till nytta. Sedan så ringde jag mamma men hon svara inte så jag tittade på alla mina sms men egentligen så var det bara två en var från Nikki och den andra kommer från mamma. Jag tittade Nikkis sms först. Det stod att hon väntade på mig utanför min port. jag klädde på mig och gick ut så när jag träffade henne så såg hon ut att vara spänd som hade sedan så frågade jag vad hänt. Hon hade sett på nyheterna att en kvinna ramlat i ett hål i marken på centrum och fick ett brutet ben och fick åka till sjukhuset och nu är alla rädda att gå till centrum. Sedan sa jag tyst: och allt är mitt fel. Vad? Sa Nikki tyst. Du fattar inte det är en lång historia. Men när jag hade sagt allt till Nikki om hålet och om stenen så bestämde vi båda att undersöka stället. När vi var framme så var det tomt så vi försökte öppnade dörren men den var spärrad. Jag blev lite besviken men sedan så gick jag sakta tillbaka men innan jag hann gå två steg så stoppade Nikki mig med att ropa jättehögt: nora vänta jag vet hur vi ska öppna dörren. Hur då frågade jag? Alltså det finns ju en kod så att om vi kommer på koden så öppnas den eller hur? Ja sa jag men vi kan inte koden eller? Ja men min mamma jobbar i kommunen och hon har en kod på sin arbetsmobil och det kan vara koden
som är här. Vi kan ju försöka sa jag långsamt och osäkert. Sedan så testade Nikki samma kod som sin mammas och efter ett par minuter så började det låta väldigt högt först så trodde jag att det utlöstes ett larm men sedan så hörde vi båda ett klick sedan så öppnade vi dörren men det var bara marken som syntes och ett märke som såg ut som en blomma. Vi stängde dörren och gick till biblioteket och letade fakta om hål i marken men vi kunde bara hitta en bok som visar hur man gör om man får hål i en vägg och när vi höll på att ge upp men då så visk-skrek Nikki: jag hitta den jag hitta den.!! Sedan så lånade jag boken och läste den högt: år 1936 så försvann två barn som heter Sara och Jasmina. Enligt deras mamma så var de på trädgården men när de var dags för middag så var barnen borta det enda som var kvar efter de försvann var ett stort hål. Flera arkeologer har tagit sig ner i hålet för att undersöka hålet men sedan kom de inte tillbaka. Vissa människor trodde att den aldrig hade ett slut. Efter letandet så gjorde de en dörr och spärrade den år 1946. en dag så tappade en 10 åring ett papper på samma plats som hålet var och då började det att lysa. Det sägs att efter den dagen så har ett konstigt ljud förföljt pojken varje natt. ljudet kom närmre och närmre. Sedan slutade jag att läsa och sa: men det var ju det som hände mig fast det hade hänt mig innan jag såg dörren. Vad konstigt? sa Nikki. Men vad hände med pojken sen då? Frågade Nikki. Här står det att pojken flyttade på grund av ljudet men det slutade inte att låta. Ljudet blev kraftigare och kraftigare. Till slut slängde han alla sina saker för att han trodde att det var på grund av hans saker... Oj vad hemskt. Tänk om det händer dig? Sa Nikki. men då skulle det låta varje natt och det hände bara en gång. Man såg att Nikki var rädd och nervös. Vad är det? frågade jag? Tänk om jag aldrig får se dig igen för att du kanske kommer att flytta? Eller om du försvinner. Vad som helst kan hända dig. Sen så var det så tyst att man kunde höra en knappnål falla. Sedan sa jag: det kommer inte att hända. Nikki började gråta tänk om din mamma eller pappa inte får se dig mer sa Nikki. sedan kom jag ihåg mammas sms. jag hade inte sett den än. jag skulle ta upp min mobil men den var borta. Var är min mobil? Sa jag irriterat. Den kanske ramlade ut från din väska. Sa Nikki. Men jag hade min väska stängd sa jag. Sedan såg jag ett stort hål i min väska. Jag hoppade till som om jag hade sett ett sett tre hundar dött samtidigt eller något i den stilen. Sedan sa jag: den var alldeles ny. Det var därför den blev tunnare och tunnare. Att jag inte märkt något. Vi gick ut och letade efter mina saker. Jag hitta min plånbok och min ficklampa och min snökula som jag själv har gjort för att visa den till min klass. Eftersom varje elev skulle få uppfinna någonting som aldrig har funnits. Men alla vet att en snökula finns. Men min snökula har en bild på hela min familj och vänner. Och den har en knapp så att man kan få ut bilden väldigt lätt. Var vi än letade så hittade vi ingen mobil. vi gick hem till Nikki och frågade om fick sova över mig under påsklovet och åka till godisfabriken och köpa två kilo godis. Först tvekade de men sedan sa de ja. Påsklovet var om tre dagar men vi längtade redan till påsklovet. Jag gjorde mig redo hemma och hittade 100 kr. jag gick till en affär som var nära mitt hus och köpte party saker som såg ut att vara till nytta. Sedan köpte jag två påsar chips och allting kostade 56 kronor. Så jag hade 44 kronor kvar att slösa bort eller så kan jag spara de och köpa något med dom senare. När jag kom hem så skulle jag göra huset fint men då hörde jag något konstigt brak som lät väldigt högt. Jag gick dit och kollade vad som stod på men jag såg bara min bild på mig och min familj som var på golvet. Jag tog upp den och såg en stor spricka på min ram. Usch vad var det där? Nu var jag lite rädd att Nikki skulle komma men jag var också orolig att vara ensam så jag hade samtidigt lite tur. Snart var det kväll och då hade jag inget att göra. Min mobil var borta min tv var trasig min tårta var uppäten av någon eller något. Jag kände mig lite trött och klockan var redan nio så det var väl dags att sova jag borstade tänderna och la mig på sängen och Med en trött min la jag mig på sängen och sov direkt jag märkte ingenting det var så tyst. Nästa dag så såg jag min kudde på marken jag undrade varför de var där? Vad konstigt sa jag? Vad konstigt jag som trodde att min kudde var på min säng. Jag la min kudde på min säng och Sedan klädde jag på mig. Klockan var halv sex och jag visste inte vad jag skulle ha på mig idag jag bara tog någonting. När jag hade klätt på mig så skulle jag fixa lite frukost åt mig. Jag tog fram en smörgås och började bre den med jordnötssmör. När jag hade ätit upp min smörgås så var jag fortfarande hungrig Så jag började bre en till smörgås. Men den här gången skulle den vara med marmelad. jag tog smöret från kylen men jag glömde marmeladen då jag skulle gå och hämta marmeladen så var min smörgås borta. Jag fick en sådan stor chock att jag nästan fick en hjärtattack eller kanske inte men ändå. Vart var min smörgås? Nu börjar jag bli lite trött på det här eller snarare mycket TRÖTT. vem var det som gjorde såhär mot mig? Och varför? Jag packade ihop mina saker i väskan och var på väg till skolan den här men just när jag skulle hämta min väska så kom jag ihåg att min väska var trasiga det fanns ett stort hål i min väska. Den enda som jag kunde ha var en gammal väska som jag hade när jag var fyra år gammal och den hade en bild på hello Kitty. Så jag tog väskan och packade ihop mina saker men sen kom jag ihåg att jag inte hade någon mobil. Så jag tog min osmartmobil som jag hade jag var fem år gammal. Jag gick vägen till skolan som alla vanliga dagar men den här gången var det helt tomt det var inte ett enda ljud som jag hörde. Jag fortsatte att gå försiktigt mot skolan men ingen var i skolan det var helt tomt. Sedan när jag skulle gå in i själva ingångsdörren så var det låst. På dörren så fanns det en lapp jag läste den högt för mig själv: Hej allihop som går i denna skola! Vi kommer tyvärr att stänga skolan ett bra tag för att vår skola har fått översvämning på baksidan. Vi personal som jobbar här hoppas att ni inte tar illa upp för att vi har stängt skolan och för att vi inte har informerat tidigare men översvämningen kom faktiskt väldigt nyligen. Hoppas ni förstår oss P.S. sluta aldrig att jobba. När jag var klar med att läsa meddelandet så gick jag tillbaka hem men när jag skulle öppna vår dörr till huset så var det låst men sedan så kom jag ihåg nyckeln till dörren jag öppnade min väska men nyckeln var inte där. Oh nej sa jag tyst för mig själv, jag kan inte ha tappat bort nyckeln till vårt hem. Jag och Nikki ska ha en stor övernattningsfest hemma hos mig. Sedan tittade jag i min lilla väska och såg ett stort hål eller inte så stort men tillräckligt stort för att min nyckel ska ramla ut ur min väska. Jag trodde att de ramlat den väg som jag hade gått till skolan och tillbaka. Så jag gick till skolan men på vägen så hittade jag en babyblöja en hund påse med hundbajs och en dagbok jag hittade ingenting annat. När jag skulle hem så såg jag något glittra i hundpåsen med hundbajs så jag var modig och stack ner handen där. Det kändes väldigt äckligt. Och när jag såg var det var så blev jag förvånad. Det var min nyckel till hemmet. Blä vad äckligt nu måste jag tvätta av den. Men nu behöver jag inte ställa in övernattnings festen. Det var fantastiskt jag kysste min nyckel så mycket jag bara kunde men som otur så glömde jag att den var smutsig. Äckligt blä. men när jag väl var hemma så bestämde jag mig för att läsa en bok och dricka ett glas saft med en liten bulle. Jag tog en bok från bokhyllan som jag tyckte var spännande men när jag vände på första bladet så stod det bara en bokstav i varje blad. Jag tog fram en penna och ett block och skrev av bokstäverna i blocket och när jag läste meningen så höll jag på att spotta ut mitt saft. Okej då kanske inte men ändå jag blev förvånad. Det stod så här: HJÄLP OSS FRÅN DETTA HÅL VI BEHÖVER ER NU.FRÅN S&J. Vem var S&J och vilket hål? Jag måste ringa Nikki. Men hon skulle komma imorgon för att sova över mig under påsklovet så jag kunde lika gärna prata med henne då. Jag åt upp min bulle och drack upp mitt saft sedan tog jag en snabb liten tupplur men varför den var snabb och liten var för att jag hörde något konstigt ljud som kom närmare och närmare jag tyckte det lät bekant ut. Nu vet jag, det var samma ljud som det gamla ljudet men så lät det lite ovanligt och då sa någon röst: hjälp oss ur hålet hjälp oss ur hålet, jag blev så rädd att jag skrek väldigt högt: aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah. Jag gick upp ur sängen snabbt som möjligt vad var det där? Jag kanske drömde? Nej det var på riktigt jag hörde ljudet väldigt noggrant. Jag ville berätta för Nikki nu men det kan vänta tills imorgon. Jag la mig i sängen och väntade på att min ögon skulle bli tröttna men jag var helt pigg och kunde knappt sova så jag väntade och väntade men jag var fortfarande vaken så jag bestämde mig att för att läsa en bok från bokhyllan och när jag hade valt en bok från bokhyllan så stod det en bokstav på varje sida och när jag hade skrivit alla bokstäver så fick jag fram en hel mening. Det stod så här: skynda det är bråttom hjälp oss nu, annars blir det för sent. Jag rykte till, vad var det där? Det var skrivet på likadan handstil som förra boken hade. Det kanske var en varning att vi måste skynda oss annars kanske det skulle hända något med S&J. I dag var det morgon det var då min kompis Nikki skulle komma. Jag väntade på Nikki medan jag borstade tänderna. När jag var klar så var det någon som knackade på dörren jag var helt säker på att det var Nikki. Men när jag öppnade dörren så låg det en låda på golvet. Jag tog upp lådan från golvet och stängde dörren efter mig. Vad är det här för låda? Jag öppnade lådan och såg en anteckningsbok jag öppnade boken och läste första sidan. I sidan så stod det: S&J`S anteckningsbok. Vänta lite har jag inte hört S&J förut? Efter en stund så kom jag ihåg att jag hade läst ett meddelande i en bok som kom från S&J. Men frågan är vem som är S&J? mer hann jag inte att läsa eftersom Nikki kom hem till mig. Mina funderingar snurrar fortfarande i huvudet på mig men dom fick vänta till kväll. Jag välkomnade min kompis Nikki och sedan började vi med det roliga. Hej Nora, sa Nikki. Hej sa jag medan jag tog saker som vi skulle kunna leka med. först så spelade vi tv spel sen så lekte vi charader efter det så tittade vi på film och åt vårt godis. Sedan så målade vi varandras naglar tillslut så var det 9:00 och vi bestämde oss för att sova. Vi borstade tänderna och då sa Nikki att vi kunde berätta en skräckhistoria för varandra innan vi skulle sova. Vi gjorde det lite mysigt sedan så sa jag: jag vill börja med att berätta en skräckhistoria. Den här berättelsen kommer från en bok fast det finns bara små ändringar i den. Det var en gång en flicka som var med sin bästa vän år 1936. De var i hennes trädgård hennes mamma hade ingen koll eftersom hon lagade middag. Flickan och hennes bästa vän heter sara och jasmina. De var bästa vänner så därför så gjorde de en hemlig klubb och de ville ha någonstans att att hänga med varandra så de gjorde ett hål i marken och när de var färdiga så blev det typ som en koja under marken. Men tjejerna tyckte det var lite kallt,fuktigt och tråkigt så sara gick upp till vinden och hittade några mysiga saker att ha i kojan. Nu var den så mysig men då hände något fruktansvärt. det började att bullra och det kom konstiga ljud och massa läten kojan blev mörkare och mörkare tjejerna kände sig mindre och mindre tillslut hittade de aldrig ut igen och de blev kvar där för alltid. När jag var klar med min mystiska berättelse så hände det något konstigt. Allt som jag hade berättat hände på riktigt. Efter ett tag så kändes det som om vi teleporterades bort till någon annan byggnad men när vi såg oss omkring så var vi under marken. Sedan så ropade Nikki jättehögt: wow kom och titta vad jag hitta. Det var två skelett. och bredvid så fanns det en lapp. det stod något: den som finner denna lapp måste få veta att den personen kommer att vara instängda här inne för alltid och kommer aldrig ut igen. det var då jag och Nikki flippa ut totalt och skrek: aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.


Year 6 Winner: "Travelers" by Idunn Helgadottir

Just one week from now I could be traveling into the future. Escape the world as I knew it. But the only downsides were that I couldn’t go back and I had no idea what it would be like. A utopia, a dystopia, or something in between. I didn’t really have any emotional connections here, so that wouldn’t be a problem. But I still had some doubts. I felt obligated to do it since only one person in every five International Time Travel Program, ITTP, schools got chosen for this, so there were four others; most likely just like me, curious but alone. Since I hadn’t met the other Travelers, as we were called, yet, I would have to meet and speak to them. I was going to meet them tomorrow. To be honest I was a little nervous. I hadn’t seen so many people in the past year. 

When I was a kid my teachers had assigned me to a special school for potential candidates for the International Time Travel Program, or ITTP. It was a special ITTP school. We learned things much faster than everyone else. So I graduated with a college degree in 2044 when I was sixteen. And I got the news, I was going to be traveling in time. Since I didn’t have any family, my parents both died in the accident of thirty-three. When a plane had crashed into a city and killed over twenty-thousand people. Including my parents. So when I had been accepted, there was nothing I could do but study, so that was what I’d done for a whole year in my house that was provided by the ITTP. So that pretty much brings me here; in a hotel waiting to meet my fellow travelers. One week left until the time travel. 

I woke up to my alarm clock. 07:30 AM. I put on some clothes and went to eat breakfast. Today I was going to meet the other Travelers. Like I said there were four of them.

Calypso (Callie) Bright, eighteen years old. She lived in Chicago. Her parents had both been very young when they got her, and lost custody of her when she was only two years old. She had long platinum blonde hair and hazel eyes. Her skin somewhere in between pale and tanned.

Jason Walker, twenty years old. He lived in Chicago. Short blonde hair, blue eyes, and light skin. His parents had apparently died in the accident of thirty-three too. He and Calypso had gone to the same ITTP school.

Thalia Reed. Seventeen years old, like me. She lived in Denver. She looked very friendly from the pictures I'd seen. She had dark brown eyes, almost black. She had shoulder-length black hair and brown skin. Her mom had died in childbirth, and her dad had died of natural causes some months later. So her grandfather had taken care of her for some years until he, too, died. Then she’d been placed in the Denver ITTP. 

Perseus (Percy) Willis. Sixteen years old, the youngest one of us. He lived in Phoenix. He had light brown hair, green eyes, and was very tanned from the sun in Phoenix. He looked very friendly. There was no info about his parents to find. Which was very unusual.

I wondered if they had gathered any information about me. It would probably say something like, Selene Tanner. She lives in Los Angeles. Seventeen years old. Parents deceased in the accident of thirty-three. Shoulder length brown wavy hair. Green eyes and pale skin. 

I looked at my watch, 01:45 PM. Fifteen minutes left. We were going to meet in room three hundred and ten. I was currently in room five hundred and sixteen. I looked down at my watch again. Ten minutes left. I went to the hall to put my shoes on. 

I was in room three hundred and ten now. Everyone but Percy was here. I looked at my watch, it was two minutes to two. And just as I had put down my arm Percy burst into the room and sat down on one of the chairs. There were six chairs around the table, so that meant someone else would be joining us. And just as that thought had entered my head someone opened the door. He looked very familiar. Then it struck me, it was the founder and CEO of the ITTP, Alexander Bates. “I am glad to see all of you here, I was actually expecting someone not to show up,” he said and laughed at his own joke. None of us laughed, we just sat there and looked at him. He took a seat at the table. He looked so different in person. His brown hair looked slightly darker and his blue eyes brighter. “Have you talked about anything yet?” he asked with a loud voice like he was used to speaking to large crowds of people. “No we haven’t discussed anything yet, Mr. Bates,” Calypso said in a calm yet somehow penetrating voice. ”No need to be so formal, just call me Alex,” he said it in a way that implied that he had said that same sentence a million times before. “So we are here to discuss what is going to happen in the next week,” he paused to see if there were any questions, “so, let’s get going then!” As he was finishing that sentence he reached for a backpack. It was big and gray. He opened it and grabbed six laptops that had been in the bag. He gave one to each of us. We all looked at him, like asking if we should open it and he nodded. I opened the laptop and it said, “Selene Charlotte Tanner”. I looked at it for some seconds as something popped up on the screen. It had to be the plan. I looked at Alex, waiting for some kind of explanation, even though I didn’t actually need it. “The thing that you are all watching on your computers is the plan, how it’s going to go down, down to the last detail.” He paused to see if anyone had any questions. I put my hand up and he nodded at me. “First, did you say our computers, and second, what year are we traveling to? I mean I was expecting it to be about a hundred years. But it says here that we are going to travel just thirty?” I asked him. He looked at me for a couple of seconds, like he could see what I was thinking just by looking at my face. “Well, we’ve discovered that an almost unavoidable apocalypse will be coming in the nearest thirty years, so we have decided to equip you with enough things to survive for as long as it takes you to fix it. Of course, as you know, you can’t come back,” he said. I thought about how he said that we couldn’t come back. I had heard this so many times before. It was because it would disrupt the timeline. One example was that if you were to go back in time to when your grandfather was a child and kill him, then your mom or dad would never be born, and then you’d never be born. But if you were never born then who killed your grandfather? I’d thought about this a lot, and it simply doesn’t work. Then Jason disrupted my thoughts, “But we can still communicate, right?” he asked, as though he didn’t already know the answer. “Yes, we can, but there is a chance that it will not work,” Alexander answered in his unintentionally firm voice. I looked around the room, there was almost nothing but the table we were sitting at and a green closet standing against the wall. I was still having some doubts about the actual traveling. How did they know that it would work, what if we were sent to the wrong year, or something even worse? 

Today was the day. We were finally doing it. I’d spent my entire life looking forward to this moment, but was it really something to look forward to? That was the question that had been bugging me. Then my phone rang. It took me a couple of seconds to find it but when I did I picked it up and saw that it was Thaila calling. I really hadn’t been expecting that. We hadn’t even talked and I wasn’t sure how she had gotten my number or why her number was inserted in my phone. I answered the call and put the cold phone against my ear. “Hi, I’m just calling ‘cause I just got the news that we are going to meet earlier than expected and Alex asked me to spread the word, we’re meeting at 10:00 AM instead of 2:00 PM now,” she seemed glad that Alex had thought of her to spread the news before anyone else. “Okay, I’ll see you then,” I told her. I just hoped that she didn’t think of this mission as some kind of competition for attention. 

There were ten minutes left until our meeting and I already had my shoes on. I walked out of the hotel room and I was on my way to the same room we had met in the previous night. I walked in the dull, grey corridors until I got to the elevator. There was already one on my floor so I stepped in and pressed the number three. The elevator moved for a couple of seconds and then stopped. As the doors opened with a loud “ping” I stepped out. I walked until I saw a sign that pointed me to the left. I walked until I saw the right room. When I got there I opened the door I saw that I was the first one there. I stepped in and closed the door behind me. The table was at the same place as it had been last week. But now there were seven chairs instead of six. I sat down at the same chair that I had sat on then. The second I sat down the door opened and Thalia came in. She looked stressed, like she thought she was late. But when she saw that I was the only one here she seemed relieved. She sat down on the chair beside me. “Hi, I’m Thalia,” she said. For a second I didn’t realize why she introduced herself because I’d already learned everyone's name, but then I realized that she couldn’t know that. “Hi, I’m Selene,” I said, trying not to show how nervous I was. The door opened quietly, I looked to see who it was, it was Percy. He walked to the table quietly and sat down. He looked very different in real life, I hadn’t gotten a good look at him last week. He had much darker hair and his green eyes were much brighter. But before I got a better look more people came in. This time it was Alexander, Calypso, and Jason. Now everyone was here. They sat down in the remaining seats and Alex put down a backpack on the floor. “Cassandra should be here soon,” Alex said. Everyone looked wondering at him. “Who’s that?” Jason asked. I was relieved that someone had asked that, because I was positive that I’d never seen or heard about her in my entire life. Then a tall woman walked into the small room. “This is Cassandra Brown and she has been assigned to help you,” he said. I looked at him confused, I thought he would be doing that. To be honest I was a little disappointed. “So we’ve changed the plans and we’re leaving in one hour,” as she said it every one of us said “Wait, what,” in unison. One hour is so short, that couldn’t possibly be enough time. Cassandra and Alex stood up and gestured to us to follow. We all stood up and followed them out of the room. We walked to the elevator. “We have created a new teleporting prototype and you will simply have to step into the elevator and we will get to the headquarters,” Alex said calmly. “But how do you prevent other people from stepping into the elevator?” Calypso asked him. “It needs mine or someone else who works at the ITTPs fingerprints to work,” he said just as calmly. He and Cassandra stepped into the elevator and gestured for us to follow. We walked in and just as the doors closed Alex put his hand onto some kind of fingerprint scanner that I’d never noticed before. After a millisecond a bright light seemed to appear out of nowhere. Then we were in a bright metally room. The walls and floors were out of steel. Even the chairs and tables were out of steel. There seemed to be lots of electronic things there, and after looking around for a couple of seconds I noticed that there was a closed-off room in one of the corners. That had to be the time-traveling room. Then Cassandra opened her mouth and confirmed my thoughts, “that door in the corner leads to the time machine,” she pointed at the door when she said it. Alex and Cassandra led us to the door. A thing beside the door opened to reveal another one of those fingerprint scanners. He put his thumb on it and the door automatically opened. He and Cassandra walked into the room and we followed after them. This room was also covered in steel, but unlike the other room it had only one thing in it; the time machine. It was just large enough to fit five people. It looked like a small box covered in plastic and metal. It was all painted black though. I didn’t know why they had bothered to paint it, but they probably had a good reason. “You can all enter the time machine and get seated, make sure that you are not wearing any metal, or else there is a chance that you will get an electric shock. All of the things you are going to need are already there, and here are the watches that you will use to contact us,” Cassandra said and handed each of us a small silver watch with a digital screen. I put mine on my left wrist. I was starting to get cold feet, but I couldn’t back out now. So I stepped into the time machine and the others followed, one after the other. I fastened the seatbelt and heard the others do the same thing. Since Thalia was assigned to control all of the mechanical things she pushed three small buttons first, and then she waited for a couple of long seconds before pushing the final ironically big red button. A bright light appeared out of nowhere, just as it had in the elevator and a millisecond later we were there.

To be continued...